Låt oss anta att han hette Kalle.
Det var ett sammanhang där det hörde till att presentera sig med båda sina namn och när turen kom till honom sade han: ”Kalle.”
Osäker på om jag varit ouppmärksam eller inte, försökte jag litet senare fråga efter hans hela namn. Han undvek frågan.
Det var först genom en annan person jag fick veta hans efternamn, som jag behövde för protokollära ändamål. Det var ett hedervärt utländskt namn som dock i vårt tungomål har en helt annan – löjeväckande – betydelse.
Namnet gör ej mannen sämre, om ej mannen namnet, säger den folkliga visdomen.
Och att ett namn kan vara karaktärsdanande, sjunger för sin del Johnny Cash (A Boy Named Sue).
Men vad hette då denne Kalle?
Ja, Wadenstjerna var det inte. (”Jag vet, du syftar på en dyster sägen.”) Men namnet kanske återfinns mellan raderna ovan för den läskunnige.