Inte tror jag att jag såg särskilt jäktad ut men den gamla damen i kön sade:
-Gå före bara, jag har tid att vänta!
Det var ju en utsökt vänlighet och jag berättade inte att köandet är en av mina favorithobbyer. (Om någon känner till ett verk om köandets sociologi, tar jag gärna emot litteraturtips.)
Vid sidan av väntande vid hållplatser och överfulla hissar. Det finns så mycket att lära sig av dessa situationer. På sommaren fördärvas de ibland av pratsjuka turister, hösten och vintern är de bästa säsongerna.
Den gamla damens motsats är paret där en står med sin korg i kön medan kumpanen irrar runt i butiken och återkommer med nya varor, som han eller hon lägger i korgen – utan att anse sig skyldig att inta sin/dess nya plats i kön för sitt inköp.
Det är dock sällsynt att man fuskar. När vi hade en matbank med gratisutdelning av livsmedel kom det först ständiga klagomål på att invandrarna trängde sig före men snart lärde de sig, även de.
Det är inte heller fusk men en antropologiskt högintressant företeelse när en äldre, invalidiserad kvinna låter sig representeras av sina skor som skuffas framåt i kön av hjälpsamma medmänskor.
Rusningstiderna är de bästa. Hur bedömer man vilken av flera köer som är den snabbaste? Jag tror att det olästa verket skulle påvisa att det inte finns någon säker metod. Om en kö verkar lovande, brukar Murphys lag träda i kraft och verka att föregående kund glömt att väga en vara vilket pga. digitaliseringen medför oanade dröjsmål.
I Ryssland lär det finnas en våg av nostalgi med längtan åter till det sovjetiska systemet. Det enda goda jag kan se i detta system är att det lär ha befrämjat köandet. I en sovjetisk butik betalade man först, fick ett kvitto och gick med detta till disken för att hämta ut sin vara. Men allra först köade man för att komma in. Och såg man en lång okänd kö någonstans, ställde man sig i den för säkerhets skull.
Men nu blev det min tur! Ja, jag tänkte bara på henne som hatar, Korsspindeln, när jag hörde den gamla damens vänliga ord. Varför kan hon inte i stället överbjuda vädjandena om samtal och försoning?