De tre kvinnliga exemplen ovan (nedan) kan fortsättas med två manliga som åskådliggör en annan dimension som antropologer och socialvetare bekräftat. Exemplen är lika rykande färska.
Det var ett litet tekniskt problem med min gammalmodiga telefon som kom mig att vända mig till en liten enmansfirma i branschen. Saken gick lätt att ordna men det pris han nämnde för ingreppet var högt. Han hörde visst någon nyans i mitt utdragna ”ja…” för han genmälde genast:
—Inte tror du väl att jag gör det gratis?
Och så var det en man som snart går i pension. Han har kört buss i Helsingfors i tiotals år och nästa sommar har han åldern inne. Vad skall han då göra? Det vet jag inte men det han nu önskar gör mig lika omvänt förvånad som mannen i det föregående.
Busschauffören vill nämligen nu på egen bekostnad förkovra sig i det svenska språket för att kunna ge sina kunder bättre betjäning.
Lägg denna habegärets dimension i kors över de tre typerna i det föregående. Den allra värsta sorten i de sex fälten som uppstår är hon som förenar den jämrande självbetraktelsen med oförmåga att skänka någon något av hjärtat, ens det som honom tillkommer.