Hon vände sig om i huvudstadsbussen och tittade förbi mig ut genom fönstret. Jag nickade lätt mot henne – för visst hade jag träffat henne någonstans?
Efter en stund kom jag på det: hon var ingen bekant men hon liknade en av våra nya idrottsstjärnor, som jag ofta sett på bild.
Följande dag råkade jag så på utecaféet sitta bredvid en ung kvinna med alldeles samma leende.
I dessa tre fall var det mer eller mindre uppenbart, på en stigande skala, att munnen var konstgjord. Att läpparna inte hade sin naturliga form utan att den konstruerats av en plastikkirurg.
Den sistnämnda kvinnan hade dessutom långa, ljusblå naglar som var som stora spånor av plast fastlimmade vid fingerändorna. Hon var uppenbarligen korrigerad också i övrigt.
Samtidigt ville Elovena – låt oss kalla henne så – ge intryck av att vara en sportig ung dam med intresse för friluftsliv. Hon kom nämligen med cykel och hennes utrustning var med all säkerhet i varje detalj hämtad ur någon modejournal för cyklister (säkert finns det sådana?).
Mannen vid hennes sida var utformad enligt samma princip med undantag för alla de tatueringar som täckte också delar av ansiktet.
Matti är alltså död men detta unga par har namnet om sig att de lever.