Som alla bildade mänskor vet, var ”Kalle” (Carl Magnus) Anka en överdängare på att riva hus.
Han dängde den stora stålkulan med schwung, den som hängde i en lina och som nyttjades till att demolera byggnader. Väggar, dörrar och fönster samlades inte i en bråtesbröte, som sker för amatördängare, utan lade sig av sig själva i prydliga högar vid rivningsplatsen.
Precisionen var oöverträffad.
Sedan dess har man också gjort koreografier för lyftkranar i hamnen och ett komponerat stycke framfördes i Helsingfors en gång.
Denna kyliga morgon kom en man med en traktor och sandade trottoarer och gångvägar i centrum. Han körde sitt tunga fordon med hög fart – de är ju konstruerade för att svänga på en liten yta och den tunga gruslasten i skopan gjorde att svängandet skedde med bravur.
Men när Kalle rev hus, var inga mänskor i farozonen. Denna man strök med hög fart förbi fotknölar och cyklister, han svängde runt hörnet på busskuren med liten marginal, han trängde sig ut på landsvägen framför bilister med lättare fordon utan hänsyn till förkörsrätt och andra förhållningsregler för underklassen.
Jag är mycket upptagen. Men kanske du kunde skriva en insändare?