– Ut! skrikade hon. Ut härifrån!
– Jovisst, sade jag. Och eftersom hon var en offentlighetens tjänarinna, ägde hon tolkningsföreträdet i denna lokal.
Så jag gick ut. Men en o:s tjänarinna har också över sig. Jag frågade hennes förkvinna varför jag blev utkörd?
Som ett brev på e-posten kom sedan svaret med att båda ber så mycket om ursäkt. Och därmed var saken utagerad.
Nästan. För när det gäller en konflikt där jag är både oskyldig och sedermera befinns ha rätt, må det förunnas mig att njuta av det i form av en upprepning. Inte läser de ju ändå det här och det är ett billigt nöje.
Men vad hände sedan? Det som kallas mitt hem befinner sig på en sådan plats, att jag dagligdags tvingas passera den disk där den o. tjänarinnan sitter. Och ibland tvingas jag avlägga ett besök.
Då försvinner den o. tjänarinnan. Utan ett ord drar hon sig snabbt tillbaka och överlåter tjänstgöringen åt någon annan.
Tänk, att det ändå ges en kvinna i den stora vida världen för vilken jag betyder så mycket!
Tårar droppar på böckerna när jag förnyar dem.
– – –
FOTNOT: Jag tror, men det är bara en hypotes, att orsaken till hennes ututbrott var att jag inte var propert klädd. Än sedan? Mina kläder var kanske söndriga men de var åtminstone inte rena. Men en from biskop vrålade också en gång åt mig lika obehärskat av denna anledning. Då fanns det ju ingen i stiftet att klaga inför.