Här är platsen där regnkläderna inhandlades.
Det är rätt länge sedan nu. Jag har inte exakta siffror att tillgå men sedan dess har här antagligen fallit något över 20 000 mm nederbörd, enligt statistiken. Det betyder att vattnet skulle stå på tjugo meters höjd över huvudet på mig, om inget hade runnit bort eller avdunstat.
Men det har det naturligtvis gjort. Regnvatten försvinner och lämnar inga spår i själen.
Det var säkert ett förnuftigt köp. De två äldsta barnen fick regnkläder – de andra var ännu inte födda. Och huset, huset ser ut som förr. Det är en lägergård och den har slarvigt målade väggar som omsluter alla minnen. (Hon som sålde regnkläderna tillverkade dem själv.)
– Jaha, tänker jag och vänder åter. Två män på den närmaste bondgården sitter och dricker öl i hettan.
Jag fick fråga mig fram men nu hittar jag tillbaka på egen hand. Det är inte svårt; jag vet ju ändå inte vart jag är på väg.