Sigmund menade att alla våra drömmar ytterst är önskedrömmar.
Förliden natt förlänades jag en eftertraktad docentur vid universitetet i Weißnichtwo, ämnet var tillämpad semaforistik och orsaken en taxonomisk avhandling jag publicerat.
Minnesbilderna från mitt tacktal är litet fragmentariska men jag skall försöka återskapa innehållet. Ni har ju sett dem, de där idrottsmännen som presenteras för publiken på ljustavlan och i televisionen före tävlingen börjar och som ser sig tvungna att på något vis notera kamerans närvaro.
I avhandlingen hade jag för säkerhets skull koncentrerat mig på kvinnlig gestikulation, denna aspekt ger flera akademiska poäng i dessa dagar.
Den allmännaste varianten är den där de tävlande lyfter båda händerna framför sig och med spretande fingrar tillvinkar publiken. Ärade auditorium, anatomiskt betingade hinder tillåter mig inte att visualisera företeelsen men den är allmän och ni känner till den. (Ungefär så här, men med handen i annan vinkel.)
Vissa idrottare berör snabbt pannan, bröstet och båda axlarna i en sammanhängande rörelse. Detta bruk är okänt i de nordiska länderna och jag förbigår det därför. Det är ibland förenat med en uppåtriktad blick och en pekrörelse mot himlen. Förberedande kalkyler av den skeva fördelningen mellan olika r-ser visavi detta bruk ger vid handen att ämnet också kunde vara alltför brännbart. Jag betonar därför att jag enbart redogör för en dröm och att universitetet ingalunda kan bära något moraliskt, förlåt, etiskt ansvar för dess innehåll.
Mindre känslig är segergesten när handen lyfts med knuten näve redan före loppet eller när den tävlande väljer att framhäva text på tröjan, vanligen namnet på den nation eller förening hon representerar. Ytterst sällsynt och ur idrottslig synpunkt förkastligt är att peka på en s.k. ”logo”, vilken visserligen på senare år kommit att dominera det alltmer minimala utrymmet.
Slängkyssar mot publiken eller kameran förekommer, även om de är sällsynta. Vid ett tillfälle…
Här vaknade jag och tecknade snabbt ned ovanstående fragment. Det blir eventuellt anledning att återkomma till ämnet efter att jag skådat en fortsättning.