Någonstans i Finland finns en liten, kall sjö, där fem huvuden talar med varandra.
Det är mitt i september och kylan har tömt stranden på normalt folk.
Över dessa huvuden flyger lika många svanar.
De tre som anlände först, diskuterar teologi. De två som kom senare, talar om sitt arbete.
Eftersom H1 är en ivrig simmare och utrymmet är begränsat, är vårt samtal inte bara intellektuellt utan även rent fysiskt rörligt. Vi – H2 och H3 – bildar därför ständigt skiftande konstellationer kring H4 och H5. Replikerna från de båda samtalen blandas och åstadkommer överraskande effekter för den som mödosamt förskaffat sig förmågan att lyssna till båda.
Men, som sagt, det är kyligt och detta triviala faktum gör att alla huvudena efterhand måste få fast mark under fötterna.
Så tungt det sedan är att gå på jorden. Så huvudlös sjön.