Hettan har naturligtvis varit påfrestande för en vandrare men man vänjer sig.
Däremot för den med sig ett fenomen som vandringsmannen aldrig helt kan förlika sig med. Som jag gärna och ofta tagit till flaskan i hettan och äskat påfyllning vid olika stationer, har jag ständigt fått höra samma fras av kranadministratörerna:
– Låt det rinna så blir det kallt!
Min högt värderade lärare i en folkhögskola menade att orsaken till att Kain mördade Abel var att den senare lade brända tändstickor tillbaka i asken. Jag kan också räkna upp en del andra provocerande vardagsfraser, ingen dock som denna:
– Låt det rinna så blir det kallt!
Och eftersom de som uttalar frasen är fyllda av vänlig omtänksamhet, resulterar den i blandade känslor hos den till vilken den riktas. Sådana sensationer ger ofta upphov till trauman.
Själv är jag härdad – som sagt – men vilken inverkan har denna fras på folkhälsan i stort? (Om någon menar att jag överdriver, tänke han blott på den tragiska utgången i Povel Ramels ”Gediget arbete”.)
Nu säger de att det blir svalare i morgon.