“It is a riddle wrapped in a mystery inside an enigma” – det är Winston Churchills berömda uttalande om svårigheterna att förstå sig på den ryska politiken.
Citatet säger antagligen mera om Winston Churchill själv än om ryssarna. Att jag inte begriper något betyder inte med nödvändighet att det är detta något som är underligt eller nyckfullt.
Men samma vidskepliga tanke lever kvar hos många i Väst också idag. Även om Vladimir Putin fört en konsekvent politik och redan tidigt klart formulerat sina politiska mål, är det många som finner honom oberäknelig och rentav mentalt störd.
Det sistnämnda omdömet är Angela Merkels. Äldre tyska statsmän har försökt tala förnuft till både henne och den tyska opinionen men idag råder i landet en obefogad rysskräck som liknar den i Sverige.
Åtminstone sedan markis de Custines reseskildring utkom år 1839 har det varit på modet i det övriga Europa att anse ryssarnas handlande vara irrationellt.
Men det finns naturligtvis också sansade och insiktsfulla bedömare i både Sverige och Finland. Staffan Skotts ytliga och Anna-Lena Lauréns vinklade reportage balanseras av t.ex. Per-Arne Bodins – han har djupa insikter också i grekisk-ortodox tro – eller varför inte president Mauno Koivistos pragmatiska analyser.
I väntan på den stora romanen om glasnost och perestrojka kan man se på filmer. Kanske gick det inflation i orden under Stalineran, kanske måste det verbalt oförklarliga nu visas i bild?
Jag är ingen expert på film och jag brukar inte se på film. Men jag anar att Возвращение eller Åtеrkomsten handlar om allt detta, på något vis. Och Утомлённые солнцем, Brända av solen, gör det med säkerhet.
Маленькая Вeра, Lilla Vera, är en film för dem som estimerar en ytligare handling om ungdomar och familj.
För finsmakare utan intresse av närhistorien finns Человек с киноаппаратом, Mannen med filmkameran, från 1929. Den som sett den kan berätta för mig vad den berättar om Ryssland.
Och vilka beröringspunkter har dessa filmer med litteraturen?