Vem styrde hit min väg? Vem förde in mig på detta cineastiska villospår?
Det är uppenbart att en alldeles central tablå i Возвращение eller Åtеrkomsten är den när fadern ligger sovande med familjemedlemmar omkring sig som en efterbildning av Andrea Mantegnas Kristi begråtande.
Men när jag läser en gammal recension av filmen i Svenska Dagbladet handlar den mest om sönernas förhållande till fadern: ”Man sitter som i ett skruvstäd kluven mellan medlidandet med pojkarna och frustrationen över pappan”, skriver Jeanette Gentele.
Vad filmen än vill säga, inte är det ju detta den handlar om! Utan Kristusgestalten är nyckeln både till titeln och hela filmen.
Detta cineastiska villospår ville alltså säga mig att en eller flera generationer förlorat nyckeln till förståelsen av mycket stor litteratur genom sin bristfälliga kristendomskunskap.
Det är kanske inte så farligt, man kan leva utan litteratur.
Men vår tro är att man inte kan dö utan Kristus.