De flesta som sitter bakom en disk, sitter bakom en disk.
Hon tronar.
Från sin drottningsliga plats dirigerar hon kommersen i den lilla butiken. Med högljudd stämma förklarar hon för vilsna kunder var de kan hitta det Ena eller det Andra. I bortersta rummet, på andra hyllan uppifrån, längst till vänster. Eller under Prylarna på golvet, till hälften dolda av Manicken.
Hon skrattar hjärtligt och rått åt de kunder hon blivit bekant med under åren som tål att skrattas åt. Hon tiger visligen med de kunder som inte tål att skrattas åt.
Det händer någon sällsynt gång att man ser henne på kafferast, då har hon verkligen lämnat sin plats och förflyttat sig några meter till kaffebordet. Men ingen har någonsin observerat henne under denna förflyttning.
I böcker av Maigret förekommer ofta portvakten, för det mesta en äldre kvinna som dygnet runt tycks bevaka hur hyreskasernens invånare och besökare har sin ingång och utgång i huset. Genom sin glugg iakttar hon dem och världen, ungefär som Lycko-Per i kyrktornet.
Det kommer en dag när drottningen inte mera tronar bakom disken. Det är på intet sätt blasfemiskt utan enbart naturligt att tänka sig att hon också sänks i jorden i sittande ställning. Och först när Dagen kommer, står hon upp liksom vi alla.