Ett stycke nedanför huset, nere vid vägen, står ofta en granne och röker. Han hejdar mig varje gång jag skall gå förbi.
Det är inte några djupsinnigheter han vill förmedla – eller kanske är det det ändå. Jaatinen – alla nämner honom vid efternamn – är nämligen livsfilosof.
Idag kommenterade han min brådska – jag vet, jag går fortare än de flesta. Och denna observation utvecklar sig som vanligt till en reflektion om mänskor i allmänhet och det fåfängliga i all mänsklig ävlan.
Boklig bildning äger han inte (han har dock en släkting vars omfattande bibliotek han ofta nämner med respekt) men vad gör man med sådan? De grundläggande tingen står att läsa i mänskors beteende, som i en öppen bok.
Det måste erkännas att jag småningom blir otålig. Han såg att jag hade bråttom men hans föreläsning bara fortsätter. Men en meningsfrände stöter till och jag passar på tillfället att ta avsked och skynda vidare.
Vidare?
Vart?