Jag möter honom någon gång på stan och hans hälsning är oföränderligt densamma: —Är det arbetsdag idag?
—Ja, svarar jag. Ja, jag har arbetsdag idag.
Han är själv privatföretagare och invandrare. Till slut började jag varsamt gräva i denna fras, som en arkeolog i ruinerna av en porslinsfabrik. Är den gängse i hans modersmål? I den kultur han kommer från?
Nej.
Men det arbete han har är förutsättningen för att han skall få stanna. Ofta läser man att någon behjärtad person pläderar för ett humant flyktingmottagande för att därefter förstöra allt med tillägget: och så behöver vi flera arbetsföra medborgare i framtiden.
Åt de hårda villkoren för honom jag möter kan jag litet eller ingenting göra. Men åt alla och envar kan jag i ord och gärning förkunna att mänskovärde inte mäts i arbetsprestationer.
De flesta håller med mig om detta. Då kan det hända att jag fortsätter: En mänska är nämligen inte värd någonting alls.
Då följer mig mycket få. Men de är tillräckligt många för att vi skall ha en Kristi församling på jorden, en som förkunnar den obegränsade nåden.