Det är långt från vaggan till graven men en promenad på några hundra meter med en fågelskådare kan lära en mer om naturen än hela den obligatoriska skolgången kunde.
Men behöver inte ens ha en falkblick. Viktigare än att urskilja detaljer i fjäderdräkten är kunskapen om de tänkbara arterna, deras vanor och favorittillhåll. Det verkade också som om C. var personligt bekant med vissa individer. Och när en stor flock passerade, gjorde han en rätt exakt uppskattning av antalet utan några föregående räkneoperationer.
Så visade han mig några tillhåll vilkas existens jag aldrig anat – bon i träd, bon i strandkanten, bon i gräset.
Hur litet ser man egentligen!
Detta gällde fåglar. Jag avser mänskorna över huvud. Vi känner igen individerna på basen av små drag i den lilla triangel som utgörs av området mellan ögonen och munnen. Inga träd skulle vi kunna identifiera på samma sätt. Men hur är det med själen?
Ondskans ornitologi har ingen nytta av kikare och ljudupptagningar. Hon som hatar har ett bestämt levnadssätt och en kännspak flykt.
Där själviskhet växer och samvetslöshet frodas kan man vika gräset åt sidan och finna boet – och äggen!