Hon är död nu.
Ändå är det Laura som är huvudpersonen i Margret Atwoods The Blind Assassin. Det är sitt förhållande — hon hade många förhållanden — till henne som andra, framför allt den äldre systern Iris, nu återberättar och begrundar på gamla dagar.
Men där finns också en man på flykt, i dubbel bemärkelse: från förföljare och från sig själv, och han försörjer sig på att uppfinna fantastiska berättelser för kiosklitteraturens behov.
Atwood kan konsten att föra en berättelse framåt på olika plan och med olika stilistiska medel. Det är naturligtvis också sig själv som storasyster ser återspeglad i den yngre systern, den framstående författaren som i unga år valde döden för egen hand.
Den blinde mördaren är en figur i en av den jagades fantasyberättelser. Hans motpart i kärleksberättelsen är den stumma kvinnan. Och som den blinde snabbare tar sig fram på deras flykt därför att det han ser inte hindrar honom så kan vi anta att den stumma berättar mera än den som har all världens ord till sitt förfogande.
Hon som hatar är också hon som tiger, likgiltigt, den stumma mörderskan.