Fyra inspirerande nya bekantskaper ville jag avsluta denna serie med, två män och två kvinnor som – i kort sammanfattning – hjälpt mig att överleva denna höst och den gångna sommaren.
Det har inte varit min mening att redogöra för sensationella ting utan för mycket vardagliga. Den sista presentationen avses inte heller som en höjdpunkt utan hon är en i raden av dessa som utgör Korsspindelns motpoler.
I ett avseende är hon dock lämplig att avsluta med – hennes utmärkande drag är nämligen motsatsen till Korsspindelns. Hon som hatar, Korsspindeln, för nämligen ett mycket fagert och ödmjukt tal inför omvärlden medan hennes handlingar vittnar om motsatsen. Den äldre kvinna jag nu tänker på ger med sin yttre framtoning och sina sparsamma åthävor intrycket att vara barsk och burdus men man behöver bara byta några ord med henne för att förstå hur skenet kan bedra.
Hon är helt enkelt att lita på.
Och jag återgår nu från verklighetens möten till skönlitteraturen och de fiktiva och fortsätter mitt skrivande med exempel ur den.
Hon var så den fjärde och sista.