Om Omständigheter handlar följande kapitel hos Heberlein.
Hur mycket av ondskan kan förklaras – och försvaras – med brottslingens uppväxtvillkor och de dåliga förhållandena?
Heberlein nämner inte ett verk inom rikssvensk litteratur som i sin helhet kan sägas befatta sig med denna sak. Det är arbetarförfattaren Martin Koch som i Guds vackra värld skildrar boven Frasse Karlsson-Gyllenhjelm och hans allt djupare förfall.
En liten snattare sjunker neråt i samhället, han byter efternamn och tar sig genom svindel och bedrägerier in i allt mera ljusskygga kretsar, till sist, längst nere, blir han delaktig också i de homosexuellas skuggvärld.
Under hela denna ”utveckling” är han oförmögen att se sin egen skuld i motgångarna, det gäller alltid att felet är någon annans. I eget tycke verkar Frasse vara en skurk med hederligt uppsåt, oskyldig till allt han anklagas för!
Visst kan man nysta bakåt, bakåt ända till paradiset och syndafallet. Men alla mänskor är i så fall i lika mån ursäktade och svaret på frågan kom bort på vägen.
Hon som hatar älskar dimridåer, som de som hatar har för sed. Men ingen mist varar för evigt, när dimman en gång lyfter blir självinsikten skoningslös och brutal. Så mycket bättre skulle det vara för henne att bejaka insikten redan nu, söka hjälp och försoning.