Anton Hansen Tammsaare var Estlands viktigaste författare under den första republiken, 1918—1944. Då utkom hans roman Tõde ja õigus i fem delar.
Frågor om sanning och rättvisa avhandlas här i form av en konflikt mellan två män ur allmogen. Att högsta rätt ofta är högsta orätt har tidigare avhandlats i denna blogg bl.a. i samband med Heinrich von Kleists Michael Kohlhaas.
”Võta sandi taskust kross ja sa lähed vanglasse, aga organiseeri terved röövrühmad ja rüüsta kogu maa paljaks ning kõik näevad sinus, kui mitte just inimsoo heategijat, siis vähemalt meest, kelle kätte peab usaldama maa ja rahva saatuse. Tapad ühe inimese, sul võetakse pea otsast, aga tapa tuhat, saad ausamba, tapa miljon ja kõik usuvad. et sinu peaks valima presidendiks, kuningaks või keisriks ning kuulutama surematuks.”
Den som begår ett litet och klart definierat brott kan straffas. Den vars förbrytelse är tillräckligt stor går ofta ostraffad och hon kan därtill få samhällsapparatens stöd för sina förbrytelser.
Hatet finner alltid bundsförvanter i byråkrati och rationalitet. Ju mera organiserat ett samhälle är, desto fruktansvärdare blir konsekvenserna när hon som hatar lyckas manipulera maskineriet för sina syften.