En aforistisk poesi som kan föra tankarna till Risto Ahti skriver Juhan Viiding. Men Viiding var också teaterman: skådespelare och manusförfattare.
Han debuterade 1971, dvs mitt under den bresjnevska stagnationen, under pseudonymen Jüri Üdi.
I Estland komplicerades förhållandena av motsättningar mellan författare som emigrerat och dem som stannat kvar.
Och det är en lätt uppgiven stämning som andas i hans dikter från denna tid.
Me teeme, teeme ümber oma elu
üht hiigelmüüri inimtihedat.
Ka pikemad ei küüni üle ääre.
Kui mõni sinnapoole väljalangend kivi
on lahkumisel ruumi jätnud piluks,
siis see, kes juhtus välja nägema
on äranähtu nimetanud iluks.
Ta samal hetkel ise läbi nähtud
ja pole kohta, kus võiks tunda häbi ta.
Suur saladus saab tema ainueluks,
tal iseennast au on läbida.
Att vi förskansar oss bakom murar av hat och ondska, i samhället och enskilt, är något som många gånger berörts i denna blogg – och kommer att beröras.