$

I början av oktober och den estniska sviten nämnde jag en nyrik man.

Det finns författare som inte skäms för att visa sin Mammonsdyrkan och på estniskt vis har de slutit sig samman i författargrupperingar. Bland de mest kända i vår tid finns Eesti Kostabi $elts som bytt ut bokstaven ’s’ mot ett dollartecken i namnet.

Kaur Kender är en författare som skryter med sina pengar och sitt lyxliv. Han skildrar ofta kriminella miljöer och affärsvärlden, själv har han arbetat som copywriter på en reklambyrå. Men det är svårt att avgöra vad som i hans böcker är självbiografiskt eller  uttryck för hans egen övertygelse.

Och liknande marknadsföring förekom redan i antiken. Balzac i Frankrike och de mest produktiva engelska romanförfattarna under 1800-talet är andra exempel på ohöljd kapitalism i författarvärvet.

Och varför skulle en rörmokare få berätta hur mycket han förtjänar medan en författare förutsätts skriva och utöva sitt hantverk av kärlek till konsten enbart?

Jo, därför att rör inte förmedlar en livssyn och en moral. En författare bär ett annat ansvar för vad han bringar till offentligheten.

Det gäller även bloggskribenter. Den gyllene regeln påminner mig att inte skriva annat om någon mänska – med undantag av rent litterär kritik – än vad jag själv skulle tåla att höra.

Om jag någon gång kommer att leva i hat så som hon som hatar, vill jag att man talar om min villfarelse för mig och tillrättavisar mig, vid behov om och om igen.