Den förste av Skamanderpoeterna är Julian Tuwim. Han skrev ett vardagligt språk med inslag av slang och obsceniteter men också barnlitteratur. En bukett polska blommor räcker han fram i Kwiaty polskie. Så börjar Część pierwsza och Rozdział pierwszy:
Bukiety wiejskie, jak wiadomo,
Wiązane były wzwyż i stromo.
W barwach podobne do ołtarza,
Kształt serca miały lub wachlarza
Albo palety. Z niej to, kwietnej,
Kolory brał bohomaz świetny,
Rafael Rawy i Studzianny,
Kiedy ku czci Najświętszej Panny
Malował uczuć swoich kwiaty – – –
Man kan ju jämföra med hur andra poeter räcker fram sina blyga alster – kanske vemodigt som Ferlin:
Får jag lämna några blommor – ett par rosor i din vård,
och du må ej varda ledsen, min kära.
eller Irwin Goodman:
Saat multa horsman
Se rentun ruusu on
Sen poimin tuolta maantien ojasta
eller mera frejdigt-förälskat som Goethe eller Usko Kemppi:
Der Strauß, den ich gepflücket,
Grüße dich vieltausendmal!
Ich habe mich oft gebücket,
Ach, wohl eintausendmal,
Und ihn ans Herz gedrücket
Wie hunderttausendmal!
Heijaa, ruusut tulipunaiset
Sua varten vain on kukkineet.
Kauneimmat tuon niistä sulle,
Suukon palkaksi suot mulle;
Mulle suukko, sulle ruusut tulipunaiset. Tulipunaiset!
Det kan ge resultat ibland, som för Olavi Virta:
Metsään on tullut jo syys,
lohduton yön hämäryys.
Vain hongat huokaillessaan suojaavat kukkia maan.
Hongiston suojaan on jäänehet pienoiset
metsäorvokit nuo, syksy unhoitti laasta pois.
Yksinäin, allapäin saavun kukkien luo
Poimin ne armaallein, anteeksi saan.
Tien onnelaan tunnen taas löytänein.
Men ett litterärt program liknande Tuwims utgör framräckandet hos grev Carl Snoilsky i dennes försök att vara folklig:
Jag bringar druvor, jag bringar rosor,
jag skänker i av mitt unga vin.
På alla stigar, på alla kosor
jag slår den ljudande tamburin.
Jag tröttar ingen utöver höva
med tomma foster från drömmars hem.
Jag sjunger endast, vad jag fått pröva
med mina sinnen, de sunda fem.
Ofta är dock skalden upptagen av sina egna inre rörelser, som Gabriel Mistral:
Trepe las penas con el venado,
y busqué flores de demencia,
las que rojean y parecen
que de rojez vivan y mueran.
”Die blaue Blume” ville Skamander och Tuwim alltså inte söka men dock gäller Mussets ord alltid för poeter som betraktar blommor:
As-tu pour moi quelque message ?
Tu peux parler, je suis discret.
Ta verdure est-elle un secret ?
Ton parfum est-il un langage ?
Jag har i bloggen några gånger räckt fram en mimosa, den är försedd med många små taggar och faller samman vid minsta prövning. Jag vill säga till mottagerskan: Visa nu äntligen litet kurage!