Månatligt arkiv för oktober 2023

okt 21

Möten, virus och mänskor, del 1304

Jag hade tolv kilometer att gå till busshållplatsen. Det regnade när jag startade och regnet blev allt häftigare. Jag hade bara en tunn skjorta och ingen jacka. Vad göra? Det bästa en förälder kan ge sina barn är levnadsvisdom. I denna situation erinrade jag mig vad min far brukade säga: ”Vi gör som tyskarna när …

Fortsätt läsa »

okt 20

Möten, virus och mänskor, del 1303

Det var en gång en far som berättade sagor för sina barn. En kväll ville de höra sagan om grodan som blev en prins! – Det var en gång, började fadern. Det var en gång en prinsessa som kysste en groda och då förvandlades grodan till en mänska, en ståtlig prins! Och så gifte de …

Fortsätt läsa »

okt 19

Möten, virus och mänskor, del 1302

– Hej! sade jag. Alltför pinsamt hade det blivit annars. Jag brukar inte säga ”Hej!”. Jag brukar vänta på att själv först få höra ett hej. För säkerhets skull. Men nu fanns det inga alternativ, vi stod ju båda där. Och långsamt, långsamt och oändligt sorgset vände han huvudet åt mitt håll. ”Moj”, sade han, …

Fortsätt läsa »

okt 18

Möten, virus och mänskor, del 1301

Men med anledning av båda de föregående: i söndags drevs jag in i ett samtal med en person. I brist på andra samtalsämnen eller kanske på grund av ett överflöd därav, kom vi att bekanta oss med varandra med hjälp av boningsorter och släktingar. Han kommer från en finsk ort många hundra kilometer härifrån men …

Fortsätt läsa »

okt 17

Möten, virus och mänskor, del 1300

Med anledning av föregående inlägg betänkte även jag mina anor. Jag är ingen släktforskare och går jag motströms på både fä- och mödernet strandar jag mycket snabbt i Ulfsby, Solf, Saarijärvi och Sibbo. Det är alltså en övervägande tendens västerut. Saarijärvianan är mera obestämd, på gränsen till de stora skogar som skiljer oss från ryssarna, …

Fortsätt läsa »

okt 16

Möten, virus och mänskor, del 1299

En slant satte jag i det röda korsets bössa och genast vart där en tant. – Här får du, sade hon, så att folk ser att du gett! Och hon fäste ett rött litet märke på min rock. Nu kunde jag gå ut i världen i visshet om att folk skulle bli varse min givmildhet, …

Fortsätt läsa »

okt 15

Möten, virus och mänskor, del 1298

En mor hade tre söner. Den yngsta dog först. Sedan dog den äldsta och jag bevistade begravningen. Nu gick jag för att se stenen på hans grav. Där var en man i arbete på gravgården som upplyste mig om att den mellersta sonen snart skulle fästas i jorden, även han, bredvid sin äldre bror. Deras …

Fortsätt läsa »

okt 14

Möten, virus och mänskor, del 1297

Hon skar sig i fingret. Det var en bagatell och ett mycket litet sår men konsekvenserna kan vara oanade. Vi kom att diskutera släkthistoria – det hade nämligen framgått att vi var avlägset släkt – och hon berättade att hon (på andra vägar) högst antagligt har kungligt blod i ådrorna. Detta genom en person i …

Fortsätt läsa »

okt 13

Möten, virus och mänskor, del 1296

Vintern 1944-45 koncipierade stackars Martin Heidegger ett imaginärt samtal mellan en Lärare, en Forskare och en Lärd. Inga vill jag ju vara sämre. Ämnet är bloggskrivandets filosofiska ontologi. Låt Läraren heta Pelle, Forskaren Bo-Göran och den Lärda Kajsa. Läraren är Martin Heideggers alter ego (bättre jag) och jag inleder därför med Pelle: P: Enligt mitt …

Fortsätt läsa »

okt 12

Möten, virus och mänskor, del 1295

Hon heter Pia och hon bor i nedersta våningen mitt i höghusområdet. Efternamnet börjar på ’H’. Jag har aldrig hört att någon spontant skulle karakterisera henne som ’intelligent’ men man måste medge att hennes spionsystem i all sin enkelhet är både klokt uttänkt och fungerande. En av hennes datorer står på skrivbordet alldeles vid fönstret, …

Fortsätt läsa »

Tidigare inlägg «

» Senare inlägg