En slant satte jag i det röda korsets bössa och genast vart där en tant.
– Här får du, sade hon, så att folk ser att du gett!
Och hon fäste ett rött litet märke på min rock. Nu kunde jag gå ut i världen i visshet om att folk skulle bli varse min givmildhet, min godhet och min föredömlighet som medborgare.
Jesus sade att den vänstra handen inte skall veta vad den högra ger. Och våra allmosor skall vi inte ge i gathörnen för att få beröm.
Borde jag ha återvänt och fordrat slantarna åter? Av tanten? Av principiella skäl?
Nej.
Jag fäste märket baktill på cykeln. Det ser ingen. Ingen vet att jag vad det nu var jag gjorde.