Månatligt arkiv för februari 2023

Höga stupade metrons rullande trappor nedåt, mot Ginnungagap. Mänskofloden vällde fram och lät sig pressas in i rullande tuber som dånande störtade fram ur underjorden. Monstren öppnade sina gap och slöt dem på nytt. Mänskor, varelser vilkas främlingskap ökar ju närmare de befinner sig varandra, skådade med tomma ögon mot Intet eller knaprade på elektroniska …

Fortsätt läsa »

– Nu är det vår! sade jag. – Tro inte det, sade hon. Du blir bara besviken. Hur fel hon hade! Tidigt följande morgon låg våren vit på marken så långt man såg. På den obevandrade trottoaren lämnade jag djupa våravtryck efter mig där jag gick. Vårflingor i tusental kom dansande från himlen, var och …

Fortsätt läsa »

– Я не люблю реку, sade jag. Я хочу дойти до К. Где мост? Vilken reaktion! Jag hade vandrat från förorterna in mot centrum och plötsligt låg Rutiån framför mina fötter. Hur komma över? En liten kvinna och en ännu mindre hund vandrade i skogsdungen. Henne frågade jag var det fanns en bro. Hon förstod …

Fortsätt läsa »

En pratlåten kvinna i skrikrutig kjol fastän hon är övre medelålders står på hållplatsen och säger mig att det blåser kallt idag vilket jag instämmer i: ja, det är det. Efter att noga ha övertänkt denna min instämmelse fortfar hon: Det kom snöblandat regn på morgonen. Jaså, säger jag, där jag bor kom det snö. …

Fortsätt läsa »

Två unga män står vid sängen. De är långa och gladlynta men tystlåtna, de säger ingenting alls. Men på något sätt låter de förstå att det är dags för en ny kontroll och jag förs igen iväg på rullande säng. Denna gång bär hissen inte neråt utan uppåt. Jag finner att de i något skede …

Fortsätt läsa »

Eftersom jag nämnde Olfert Nysbom (1071), är det inte mer än rätt att upplåta nedanstående utrymme åt honom: – – – Hej! Det är jag som är O.N. Det är mina riktiga initialer men ’Olfert Nysbom’ var ett påhitt av en flercellig slumpgenerator med omkastade bokstäver. Jag föddes barfota i ett fattigt hem och växte …

Fortsätt läsa »

En svartalf knöt en knut på sladden. Nu strömmar elektronerna åter fritt. (Som om de hade betalt för det.) Jag gick i går i katakomberna. Katakomber är gravvalv. Gravvalv i långa gångar. De döda ligger där. De döda. Huset hade uppförts av en firma vars namn jag inte nämner, jag ger ingen gratisreklam i spalterna. …

Fortsätt läsa »

Och så elbrist igen.

Ondskan hade en hund. Kanske hade Ondskan fått för sig att en sådan innebär cellskap i ensamheten och förströelse. Vad hette den hunden? Månne Fido, eller Kia, eller Nalle? Nej, den heter Skärvan i ögat. ( Ty hundar är menlösa varelser, de ser inte världen som vi. Hunden leker med ett barn, förstår inte vems …

Fortsätt läsa »

– Är hon kär i mig? undrar jag misstänksamt. Visst visste jag att läkare företar undersökningar ibland. Men att hon så ihärdigt framhärdar i sin önskan att registrera mitt hjärtas alla rörelser under en längre tid… ja, och så har vi ju träffats så ofta på sistone. En sköterska har också fäst sig vid mig …

Fortsätt läsa »