Månatligt arkiv för februari 2023

Som alla bildade mänskor vet, var ”Kalle” (Carl Magnus) Anka en överdängare på att riva hus. Han dängde den stora stålkulan med schwung, den som hängde i en lina och som nyttjades till att demolera byggnader. Väggar, dörrar och fönster samlades inte i en bråtesbröte, som sker för amatördängare, utan lade sig av sig själva …

Fortsätt läsa »

Bandande övervakning! stod det på den brutala skylten. Det var en klassisk skylt, en liten rektangel på en käpp som var nedkörd i marken. Den låg därför mycket nära das Schild an sich, det uppseendeväckande var placeringen. Här vid landsvägen fanns bara en gles lövskog, inga mänskor i närheten – inte en kotte. Varför? Och …

Fortsätt läsa »

Jag var trött och kall och frusen när jag gick dit. Martin är en gammal studiekamrat till mig, en mustaschprydd och förbindlig man. Han hade fortsatt med filosofi som huvudämne medan jag bytte till litteraturen. Han uttrycker sig alltid omständligt och litet svårbegripligt och efter att han en kort tid engagerat sig i vissa suspekta …

Fortsätt läsa »

Snö och kall blåst, ja. Den ensamma vandring jag nämnde igår mätte kanske tio kilometer i sin första etapp. Jag gick för att hämta en bok jag sett för någon månad sedan, en bok en gammal kvinna bjöd ut i en gratislåda i en trappuppgång. Då glömde jag att ta den med mig. Nu fanns …

Fortsätt läsa »

Det var ju när vi kom hem från Junges sent på kvällen – sent kändes det för mig som var 7 år och min lillasyster, 4. Det var då vår pappa lurade oss. Hur då? Vi gnällde och sade att vi inte orkade gå – en kilometer eller två hem. Och han frågade: Hur många …

Fortsätt läsa »

Med anledning av den problematik som föregående inlägg ventilerade höll prof. Yoko Thai en improviserad föreläsning över ämnet Det offentliga och det privata rummet i urban miljö. Platsen var den stora föreläsningssalen på busshållplatsen vid köpcentret. Åhörare för gången hon hade summa tre. Prof. Thai är en liten kvinnhaftig thailändska som jag sett någonstans förr. …

Fortsätt läsa »

Men var går gränsen? – Han var inte med på bibelstudiet i går, säger Alfhild. – Jaså, säger jag. Han var kanske trött. ”Mycket studerande gör kroppen trött”, säger Skriften. Låt honom vila! – Han svarar inte i telefon, säger Bertrand. – Den är kanske sönder, säger jag. Eller så vill han bara vara i …

Fortsätt läsa »

Varför finns vi? För vilket ändamål skapades världen? Dessa existentiella frågor fick en ny sidobelysning när jag talade med H. Hon är en äkta hellsinvorssiska. Hon berättade – eller lät förstå – att världen är till för hennes skull. Naturligtvis! Hennes föreläsning gick av stapeln på ett café. Hon hade velat gå till Ekbergs men …

Fortsätt läsa »

På Bij Bij Sij (bbc.com) skådar jag två rubriker som fångar mitt odelade intresse i flykten. Den ena nämner en sällsynt åkomma som gör att folk börjar tala sitt modersmål med en främmande brytning. Det första dokumenterade fallet var en norsk kvinna som började tala norska på tyska. Hon hade aldrig varit i Tyskland men …

Fortsätt läsa »

Att gå i dialog med världslitteraturen, kallar man det på en nätsida. Det var värst! Då gör vi det då. Ålderdom och krämpor har begränsat mina promenaders omfattning men i denna storm måste jag väl ändå ge mig ut. – Önskeväder! sa Per Fläder. – Nu blåser stormens orgel höstprelud! sa Elmer. – Nu är …

Fortsätt läsa »