Bardo är en obestämd själens vistelseort efter döden i österländsk religion och detta utmärks i romanen bl.a. genom att de ”talande” (tänkande?) personernas namn skrivs med små begynnelsebokstäver. Det är ju också ett sätt att åskådliggöra utplånandet av de oväsentliga personlighetsdragen.Det är fråga om de dödas kommentarer till en historisk händelse – Abraham Lincolns 11-åriga son Willies död och begravning och faderns sorg.Denna absurda variant på Spoon Riverantologin är hållen i humoristisk stil men budskapet är säkert allvarligt – svårigheten är bara att man inte vet vilket detta budskap är i denna roman. Sant är i varje fall att vår utmätta jordiska tid är av evighetsbetydelse men det är inte efter egen förtjänst vi döms och vi lever inte heller vidare i annan gestalt eller form. Dessa vanföreställningar finns både i stora österländska religioner och frodas i folklig vidskepelse överallt, därför att de vädjar till vår egenkärlek och vårt stora behov av att urskulda och späda ut vår inneboende ondska till en mera angenäm styrka och smak.En gammal läsarsång uttrycker den kristna övertygelsen:Ack kära, så säg mej, hur kom du så väl / igenom de portarna klara, / då ej någon oren och syndsmittad själ / kan våga sej genom dem fara? / Du var ju av syndares släkte.På nåden jag levde, på nåden jag dog, / av nåd kom jag in i den staden. / Se, detta är skälet och orsaken nog / till att jag står med i den raden / som sjunger Halleluja evigt.”
dec 19