Muren.
Muren kastar sin slagskugga åt bägge hållen över de författare som levde under dess tysta välde. Reinhard Jirgl var en av dem, han levde i öst och hans första romanförsök refuserades med motiveringen att de inte var tillräckligt renläriga.
Han studerade elektronik och blev diplomingenjör men arbetade samtidigt under erfarna författares ledning intensivt med sina texter. Han levde enligt egen utsago i en ”motexistens” med inspiration av västliga skribenter ss. Michel Foucault m.fl. och han skapade en experimentell prosa med de två parallella världarna i Väst- resp. Östtyskland.
För den som lever i Korsspindelns slagskugga är detta lätt att förstå och ta till sig. Det är en egenartad parallellvärld att berövad sitt hem och sina barn leva vidare, fördriva tiden, i väntan på att undret skall ske och ett förhärdat samvete skall väckas till liv.
Men muren föll, verkligen i historien, och så skall också det svarta samvetet tvättas rent en gång. Det har varit en lång paus – jag vädjade om hjälp och jag fick den inte men på något sätt befinner jag mig ändå nu på denna sidan av den mur som heter årsskifte och ser mig med häpnad kunna fortsätta kampen.
Allt flera har med knäppta händer slutit upp vid min sida, utgången är därför ingalunda oviss. Muren måste falla. Men att krossa den bit för bit är ett arbete som smärtar.