-Äntligen! utbrast bibliotekarien med djup känsla.
Det var när jag upplyste henne om att Doris Lessing tilldelats nobelpriset i litteratur. Det var år 2007 och Lessing fyllde åttioåtta i samma månad – hon var den äldsta som någonsin fått priset.
Hon var alltså född år 1919 och hon dog år 2013. Hon växte upp i Sydrhodesia, som äntligen befriade sig från det vita förtrycket år 1979 och som äntligen blev självständigt följande år under namnet Zimbabwe.
Landets ledare blev den med tiden enväldige diktatorn Robert Mugabe, som i fjol äntligen tvingades lämna sin post.
I biblioteket lånade jag The Grass is Singing för att äntligen läsa en roman av Lessing på originalspråket. Det var hennes debutbok från år 1950 och dess tema kom hon att variera både i sitt liv och i sina verk.
Mary bryter sitt äktenskapslöfte, olycka följer och hon dödas till sist av sin svarta tjänare Moses.
I Marys olyckliga liv avtecknar sig Moses’ mörka gestalt i dörren till hennes hus – eller det hus där hon bor – i en bild som etsat sig fast i mitt minne. Hon kan aldrig bli fri från sitt förflutna, sitt brott och sin skuld.
Det kan ingen bli av egen kraft.