Ämnet kan knappast vara allvarligare – sexton mördade barn – men författaren kallar sitt verk ”a comedy”. Visserligen kan man hänvisa till Dante och termens etymologi men man anar ändå hurdant innehållet är.
”A 21st-century comedy in the presence of death” är skriven på slangengelska och att läsa den på ”svenska” är inte mycket lättare — det är ju alltid på Sverigesvenska vi får kända nutidsförfattare serverade. Jargongen känns aldrig riktigt äkta utan att det är översättarens fel.
Av de verk som hittills presenterats kan man osökt jämföra med Marlon James’ (2015) och Paul Beattys (2016). Vill man däremot ha en mera sökt eller driven analys är det inte lika enkelt: vad berättar Pierre om Ondskan?
Det är som om den hos honom var någonting ofrånkomligt, något som det inte lönar sig att anställa reflektioner över. Det är som det är. Och därför är denna ”komedi” eller skälmroman eller äventyrsbok djupt pessimistisk.
Dante hade en mening och en avsikt med sin komedi. Också de svåraste försyndelser straffas eller försonas där. Och därför kanske DBC Pierre har rätt när han fastställer att detta är en komedi för vårt sekel, det mest likgiltiga och självupptagna av alla.