«

»

Feb 06

1995: Seamus Heaney

Det växer hagtorn på Hitis. De röda bären kan lysa som en lykta i ett kargt landskap och under den kalla tiden.

Seamus Heaney har skrivit om en sådan hagtornslykta på vintern:

The Haw Lantern

The wintry haw is burning out of season,
crab of the thorn, a small light for small people,
wanting no more from them but that they keep
the wick of self-respect from dying out,
not having to blind them with illumination.

But sometimes when your breath plumes in the frost
it takes the roaming shape of Diogenes
with his lantern, seeking one just man;
so you end up scrutinized from behind the haw
he holds up at eye-level on its twig,
and you flinch before its bonded pith and stone,
its blood-prick that you wish would test and clear you,
its pecked-at ripeness that scans you, then moves on.

Uppvuxen i en romersk-katolsk familj på Nordirland var Heaney van vid konflikter och våld. Själv undvek han dem. Han ville vara neutral.

De stora gesterna och känslorna, jag-poesin, tog han avstånd från. Som litteraturprofessor var han insatt i historien och hans till synes enkla diktion inrymmer en mängd allusioner till, främst, tidigare engelsk poesi. Den som har ögon att se med, finner i denna dikt t ex vändningar som för tanken till Shakespeare.

Men vi lämnar dessa lärda allusioner åt sitt öde. Diogenes söker en enda mänska, nämligen dig. Det är inte en vis mänska han söker i denna dikt utan han vill finna visdom hos dig.

Seamus Heaney var uppvuxen med den romersk-katolska sektens fromhetsövningar. Själv betecknade han sig inte som en troende kristen men, som väntat, tog han inte heller avstånd från tron.

Men i ett hörn ner mot havet, där jag inte får röra mig annat än i dröm och längtan – mitt hem är i denna tid ett av ondskan ockuperat territorium – lyser hagtornet med milt men genomträngande sken. Och aldrig, aldrig kan hon som hatar undkomma dess strålkastarljus.

Men det finns ju psykoterapi. Mediciner. Rekreationsresor. Hobbyer. Övningar i mindfulness och annat. Eller kunde man hugga ner buskarna? Kanske kunde man hugga ner dem? Kunde man inte bara hugga ner dem?