År 1979 utgav den svenske författaren Sven Wernström Skrivandets hantverk, en handbok för blivande författare. Wernström var starkt engagerad i den socialistiska rörelsen och skrev många tiotals böcker både för barn och vuxna, under eget namn och under pseudonym.
David Storeys pris och bok fick dålig kritik i Storbritannien. Många ansåg att det fanns en ”social beställning” på Bookerpriset till en författare med arbetarbakgrund vid denna tid. Också Wernström kom från ett arbetarhem och hans råd till författaren betonar skrivandet just som arbete, som hantverk. Romanen är ett redskap i den socialistiska kampen. Rätt disposition, sidantal, rubriker – ja, det är en renlärig leninistisk tanke att kvalitet kan knoppas ur detta idoga ordbruk.
Så är Saville också rätt monoton om än inte helt renlärig från vänstersynpunkt. (Men kanske engelsmännen har mera till övers för fabianismen än vi.) Och den skiljer sig därmed starkt från närmast föregående och efterföljande Bookerböcker.
En eftergift åt modeideologin kan också ge oss en metalitterär lärdom. Det går inte att skapa stor litteratur med tvång eller ens med stor flit. Liksom barmhärtigheten måste den födas ur kärlek och medlidande. Och i den mån vårt liv är en skrift smakar den bara trä och jord och förgängelse där Nåden glömts bort i kapitelrubrikerna.