Det är tre olika berättelser som utgör boken och dessutom en kort inledning. Finns det ett samband mellan dem? Det skulle i så fall vara att söka i huvudtitelns adjektiv: ”fri”. Men på svenska har boken fått namnet Visa mig min fiende.
David Storeys Saville (1976) och denna bok utsattes för ett omtalat experiment på senare år – man skickade det första kapitlet av deras böcker till trettio olika förlag. Samtliga refuserade Storey, ett enda visade intresse för Naipaul som presumtiv debutant.
Och boken är inte Naipauls bästa. Kanske den första berättelsen är den som fastnar i minnet, den påminner också om andra Bookervinnares skildring av förslagna och anpassningsbara indier. Han som står i centrum är en indisk tjänare från Bombay som följer sin herre till USA, han bor närmast i ett skåp och får en mycket låg lön. Hans lösning är till sist att gifta sig med en svart kvinna han känner avsmak för – för att få uppehållstillstånd.
Så är det vi kallar vår frihet kringskuren på många sätt, även i de andra berättelserna, i andra miljöer.
Att i äktenskapet enbart söka materiella fördelar ter sig, i boken, inte som en stor synd för denna man som lärt sig allt genom att iaktta det västerländska samhällets beteende och normer. Han gör bara lika.
Men för den som avgett en kristen bekännelse och äger kunskap om edens förpliktande natur, ges det inget grövre brott. Man kan uppehålla skenet en lång tid men när något inträffar som får grundvalarna att vackla, avslöjas bedrägeriet.
Och man tror och inbillar sig att man går straffri i vårt gudlösa samhälle. Men Skaparen gav oss också barn. Från dem blir man inte ”fri” genom domstolsbeslut och inte heller från samvetet.