Finland, Norge, Danmark, Island, Schweiz, Nederländerna, Kanada, Nya Zeeland, Sverige och Australien.
De är världens tio lyckligaste eller lyckosammaste länder, enligt Förenta Nationernas ”World Happiness Report”.
De tio olyckligaste är: Malawi, Haiti, Liberia, Syrien, Rwanda, Jemen, Tanzania, Sydsudan, Centralafrikanska republiken och Burundi.
De ”lyckliga” har alla en övervägande vit befolkning. Bland de ”olyckliga” har de flesta en svart befolkning, några av dem en arabisk.
Rudyard Kipling skrev om ”den vite mannens börda” och har blivit mycket kritiserad för detta. Den skrevs 1899 till USA:s krig mot Filippinerna och varje strof börjar med orden ”Take up the White man’s burden”.
Take up the White Man’s burden —
The savage wars of peace —
Fill full the mouth of Famine
And bid the sickness cease;
And when your goal is nearest
The end for others sought,
Watch sloth and heathen Folly
Bring all your hopes to nought.
Har då vi finländare ett särskilt ansvar att lära den övriga världen vägen till materiellt välstånd?
Ja, det har vi säkert. Men det viktigaste i livet är inte det materiella. Rudyard Kipling skrev också en annan dikt vars första rader jag ofta påmint mig som journalist
I keep six honest serving-men
(They taught me all I knew);
Their names are What and Why and When
And How and Where and Who.
När jag sätter dessa flinka tjänsteandar i rörelse, inser jag snabbt att den statistik jag nämner i början av detta inlägg är vilseledande. Men engelsmännens sätt att styra över vicekungadömet Indien var ändå humanare än många andra kolonialmakters. Och dessa har alla haft olika sätt: Leopold av Belgien såg Kongo som sin egendom, fransmännen ville göra de nordafrikanska kolonierna till franska landskap, italienare och tyskar försökte härska med gevärskolven – så länge det varade.
Min farfar lär ha frågat och själv svarat: ”Onko toinen parempi kuin toinen? Ei, pikemmin päinvastoin.”
Detta är också hatets och svekets grogrund – att en mänska tror sig så mycket förmer än en annan, att hon tar sig rätten att härska över den andra och att åsamka den andra ett djupt och långvarigt lidande.