XI.
Och han och hans syster lekte med grannens barn.
Hade man spelat boboll i Hangö, var det brännboll som gällde i Närpes. Landsvägen var inte mycket trafikerad och dög utmärkt för ändamålet. I boboll gäller det att befria medspelarna från deras bon så att de kan springa hem, i brännboll eller plösboll finns inga bon utan en enda linje och det gäller i den senare att träffa motståndarlagets spelare med bollen innan de hinner springa över den.
Till de andra lekarna hörde ’stoi’, den måste ju ha ryskt ursprung men det tänkte han inte på då. Och i ”tio stickor på ett brä'” radas stickorna på en planka som det gäller att rusa fram och trampa på så att stickorna flyger och man hinner gömma sig.
Till deras egna inventioner hörde leken ’pang’. När man varseblir någon, ropar man ’pang’ och den iakttagna måste då stå stilla och räkna med slutna ögon. Trakten kring deras hus var ypperlig för ’pang’ med åkrar, diken, bäckar, skogsdungar, gamla hus och nötsen.
Att hoppa i hö var också roligt. Men det var också den enda gången han såg grannfar ordentligt arg. När man hoppar, sprider man ut det hö som bärgats och stackats med möda. Hoppa ej i hö!
En dag övernattade grannens barn hos dem med den uttalade avsikten att inte stiga upp följande morgon. De lyckades alla hålla sig i säng eller åtminstone i liggande ställning någon timme på morgonen – sedan tänjdes reglerna så att man hasande fick röra sig framåt på madrasserna. Det goda med alla deras lekar var att reglerna kunde tänjas och anpassas. Därför har den tagit fullständigt miste, som menar att lekarna är ett slags förberedelse för vuxenlivet.
Var klockan elva på förmiddagen eller var den redan halv tolv när de inte längre orkade hålla ut? Inte kan man ju ligga overksam hela dagen! Det är ohemult. Den leken kan man leka en mänskoålder senare. Om man kan.