I diktsamlingen ”Septemberlyran” finns Edith Södergrans dikt Triumf att finnas till:
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.
Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?
Tid – du mörderska – vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
Vad vill Edith Södergran säga med detta? Det kan vi inte veta. Ordet ’triumf’ betyder ursprungligen ungefär ’segertåg’ och det är därför stora ord hon använder.
Men låt dem spegla sig i en text av Czesław Miłosz:
”Mitt liv har varit en triumf – inte därför att det saknade ondska och nederlag. utan därför att jag med egna ögon kunde se hur det som varit en oklar förutsägelse långsamt fullbordades och hur det som jag misstänkte för falsk storhet föll sönder. Verklighetens dolda struktur är förnuftig. Att påstå detta i ett skrämmande århundrade, det innebär mycket. Icke desto mindre har jag nästan aldrig – några korta ögonblick undantagna – övergivit min övertygelse att det absurda förr eller senare förlorar. Det var detta som skilde mig från mina förtvivlade samtida. Rörelsens väv, obeskrivlig och tillgänglig endast för intuitionen tycktes mig underbar.” (Jag är här. Essäer, 1980, s 240)
Några gånger har jag här uttalat min mening att livet är meningslöst. Det betyder inte att det är absurt eller att döden skulle sakna mening. Hon som hatar står i de destruktiva, livsfientliga krafternas tjänst – däribland döden, våldet och ondskan. De är absurda. Hon är absurd.
Ändå är mitt liv som drabbad av hatet ett segertåg liksom Södergrans och Miłosz’. Att påstå att livets ”dolda struktur” (jag skulle kanske använda andra ord) inte är förnuftig, det är högsta dårskap.
Dagen är kommen! Kärlek triumferar.
Kristus är född åt oss i Betlehem,
Hälsad av änglar, väntad av all världen.
O kom, låt oss tillbedja,
O kom, låt oss tillbedja,
O, kom låt oss tillbedja vår Herre och Gud!
(Psb 25:1)