Men att bli något annat än de är, är många författares åstundan. Joaquim Maria Machado de Assis är en brasiliansk 1800-talsförfattare, en mulatt som levde i blygsamma omständigheter men lärde sig både engelska och tyska på egen hand och på äldre dagar även grekiska.
En annan notabilitet inom den brasilianska litteraturen, Plínio Salgado, lärde sig för sin del tupi och försökte ”indianisera” den brasilianska litteraturen.
Kan man bli författare på ett annat språk än sitt modersmål? Paradexemplet är väl Teodor Józef Konrad Korzeniowski, en polack som vann världsrykte under namnet Joseph Conrad och då skrev på engelska. Som han ofta skriver om sina upplevelser till sjöss föll det sig antagligen naturligt att använda engelskan.
Tvåspråkiga böcker har hos oss publicerats åtminstone av Mauritz Nylund, 1975 kom hans Men den skrattade bara – Mutta se nauroi vain. Och det är inte ovanligt att tvåspråkiga personer använder ett språk i vardagliga situationer och ett annat för att uttrycka personliga åsikter i ett ämne som engagerar dem starkt.
Och hur är det med Elmer Diktonius som själv skrev både Janne Kubik och Janne Kuutio. Vilkendera boken är originalet? Den finska versionen är senare men betyder detta att den inte är lika ursprunglig?
Flera makaroniförfattare efterlyses! En latinamerikansk sådan är Rhina P. Espaillat från Dominikanska republiken:
Bilingual/Bilingüe
My father liked them separate, one there,
one here (allá y aquí), as if aware
that words might cut in two his daughter’s heart
(el corazón) and lock the alien part
to what he was—his memory, his name
(su nombre)—with a key he could not claim.
“English outside this door, Spanish inside,”
he said, “y basta.” But who can divide
the world, the word (mundo y palabra) from
any child? I knew how to be dumb
and stubborn (testaruda); late, in bed,
I hoarded secret syllables I read
until my tongue (mi lengua) learned to run
where his stumbled. And still the heart was one.
I like to think he knew that, even when,
proud (orgulloso) of his daughter’s pen,
he stood outside mis versos, half in fear
of words he loved but wanted not to hear.