Just när jag har för avsikt att här avhandla Tadeusz Różewicz dikt ”Pisałem”, råkar jag läsa Elo Viidings dikt ”Intervjuu”. Och får en ögonblicksbild av hur samma sak – kanske – uttrycks på polska respektive estniska:
Różewicz:
Pisałem
chwilę albo godzinę
wieczór noc
ogarniał mnie gniew
drżałem albo niemy
siedziałem obok siebie
oczy zachodziły mi łzami
pisałem już bardzo długo
nagle spostrzegłem
że nie mam w ręku pióra
Viiding:
Võimalikult intelligentsed inimesed
Küsisid minult võimalikult intelligentseid küsimusi
Püüdsin nendele võimalikult intelligentselt vastata
Hiljem selgus et ei räägitudki minuga
Vad finns att tillägga?
Ingen har skrivit något. Ingen har frågat något. Kanske ingen heller har svarat något. Men vi gör vårt bästa, det har vi alltid gjort? Hiljem selgus et ei räägitudki minuga…