Richard Sakwa är professor i rysk och europeisk politik vid universitetet i Kent. Av de rysslandsexperter vilkas analyser jag tagit del av, är han den i mitt tycke mest förtroendeingivande. Sakwa är balanserad, mycket initierad och mycket klartänkt.
I en artikel i The Times Literary Supplement tar han ställning till en bok av Karen Dawisha, Putin’s Kleptocracy. Who owns Russia? (Artikeln heter ”Is Russia really a kleptocracy?” och den finns tillgänglig på internet.)
I fem punkter kritiserar han Dawishas bok, som hävdar att ”Putins system” är en kleptokrati, dvs. baserar sig på systematisk stöld, utsugning och illegala ekonomiska transfereringar av rysk förmögenhet till utlandet. Sakwa konkluderar:
“For all its strengths, Putin’s Kleptocracy is one of many books that contribute to a misleading paradigm of how Russia actually works. The Putin system comprises many layers and competing networks. Policy is not usually made by one faction across all the policy areas, in which case there would be greater consistency and coherence than we actually see. Instead, the system, as Alena Ledeneva has argued in Can Russia Modernise? (see the TLS, November 8, 2013), is surprisingly segmented and made up of a series of cross-cutting obligations. It can be understood through a number of shifting prisms, each reflecting specific concerns but thereby presenting only a partial picture of the whole. There is no doubt that Putin is supremely pre-eminent, but his power derives from his unique ability to articulate popular aspirations and to draw on the strength of disparate factions. Any mechanical attempt to reduce the system’s operation to one plane thereby obscures the others. Putin’s Kleptocracy is a courageous and scrupulously judicious investigation into the sinews of wealth and power in Vladimir Putin’s Russia; but when it comes to shaping policy towards Russia, it is a deeply deceptive guide.”
Läsning av skönlitteratur är ett av de sätt på vilket man kan bilda sig en riktigare uppfattning om Ryssland av idag. Därför är ämnet angeläget och därför har jag för avsikt att ännu dröja vid rysk litteratur och dess förutsättningar.