«

»

apr 19

Sken och verklighet

När Jevgenij Jevtusjenko framträdde på scenen (i dubbel bemärkelse, han har också gjort sig bemärkt som estradartist) var det som en företrädare för liberala idéer. Men som 82-årig håller han fortfarande fast vid kommunismen och har aldrig avvikit från dess ideologi.

 

Man kan nämligen idka svidande samhällskritik också på ett indirekt sätt. Judefrågan var och är brännande också i Sovjetunionen och i Ryssland, även om man naturligtvis inte kunde erkänna problemets existens under det kommunistiska partiets välde. Motsättningar mellan raser kunde ju per definition inte förekomma.

 

I sin kanske mest berömda dikt, Babij Jar (för Ilja Erenburgs dikt med samma namn, se 17/4), proklamerar Jevtusjenko sin orubbliga solidaritet med den officiella ideologin och ändå väckte dikten stor och berättigad uppmärksamhet när den först publicerades år 1961. Dmitri Sjostakovitj tonsatte dikten (symfoni nr 13).

 

I diktens slut förklarar poeten att han med fullt hjärta stämmer in i Internationalen och att inget judiskt blod rinner i hans ådror, men de som hatar judar hatar också honom, därför att han är en äkta ryss!

 

Ничто во мне

про это не забудет!

«Интернационал»

пусть прогремит,

когда навеки похоронен будет

последний на земле антисемит.

Еврейской крови нет в крови моей.

Но ненавистен злобой заскорузлой

я всем антисемитам,

как еврей,

и потому —

я настоящий русский!

 

Det är en tänkvärd bekännelse för den som utåt bekänner sig till kärlek, frid och fred och försoning för alla men i handling visar endast hat mot den som borde stå henne allra närmast.

 

[ Typografin är ett viktigt stilmedel för Jevtusjenko men radbrytningens indragningar kan här tyvärr inte återges korrekt. ]