Språkmuren mellan Brasilien och det övriga Latinamerika är ju låg men distinkt. Det kan därför antas att skiljaktigheterna i den litterära utvecklingen har sin rot i denna åtskillnad.
Å andra sidan genomgick ju kejsardömet en helt annan historisk utveckling men av någon anledning i en positiv riktning vad gäller jämlikheten mellan raser och folkgrupper. Så har Brasilien också sitt särpräglade Vilda Nordvästern.
Modernismen kom senare till Brasilien än till Hispanoamerika. Vilket inflytande de språkliga skillnaderna mellan Portugal och Brasilien hade, kan jag inte uttala mig om. Den portugisiska som talas i Europa är ju mera styv, kanske mera ”korrekt” än den melodiska brasilianska varianten.
En författare, ett verk och ett evenemang kan sägas inleda modernismen i Brasilien. Det är Mário Andrade med Paulicéia Desvairada år 1922. Veckan för modern konst under hans ledning detta år kom att påverka både litteraturen och de visuella konstarterna inte bara i Brasilien utan även i andra länder. Romanen Macunaíma år 1928 fick en liknande betydelse.
Andrade var musiker och etnolog och det är svårt att rekonstruera hans livsåskådning. Poesin bygger på något som kunde kallas magisk realism, för att använda den term som varit i bruk för fantastiska latinamerikanska verk.
Kanske, kanske, är denna inriktning på rytmen och ordens musikalitet, formspråket, något som gör att fascinationen för våld inte är lika påtaglig i nyare brasiliansk litteratur som i den hispanoamerikanska?
Sången ädla känslor föder. Om São Paulo, ”Paulicéias”, sjunger han i Tristura:
Profundo. Imundo meu coração…
Olha o edifício: Matadouros da Continental.
Os vícios viciaram-me na bajulação sem sacrifícios…
Minha alma corcunda como a avenida São João…
E dizem que os polichinelos são alegres!
Eu nunca em guizos nos meus interiores arlequinais!…
Paulicéias, minha noiva… Há matrimônios assim…
Ninguém os assistirá nos jamais!
As permanências de ser um na febre!
Nunca nos encontramos…
Mas há rendez-vous na meia-noite do Armenonville…
E tivemos uma filha, uma só…
Batismos do sr. cura Bruma;
água-benta das garoas monótonas…
Registrei-a no cartório da Consolação…
Chamei-a Solitude das Plebes…
Pobres cabelos cortados da nossa monja!
Hur detta skall förstås vet ingen längre. Hur skulle Helsingfors hallucinera?