Han var ännu inte femtio fyllda då han fick sin första hjärtattack.
– Men jag har alltid arbetat hårt. Också på semester och fritid har jag haft olika former av extraknäck. Mina föräldrar hade också ett hårt liv – man kan säga att min mor arbetade ihjäl sig.
Så olika faller ödets lotter. De flesta finländare omfattas av den sociala tryggheten, lagstadgade minimilöner och semester.
– Då, före sjukdomen, hade jag två olika arbeten vid sidan av min ordinarie syssla. Jag märkte nog varningssignaler – men vad gör man?
Det är upprörande att höra hur det allmänna kan tillåta sådant. Fick han inte hjälp någonstans?
– Hjälp? Nej, tvärtom. Vart jag än vände mig fick jag bara höra att jag inte skulle ta i så hårt. Vila, sade de. Vila! Ta semester!
Och de förstod inte att han inte kunde…?
– Ja, hm, visst kunde jag ha gjort det. Jag hade ju en välavlönad tjänst och mycket gott om pengar. Mina föräldrar var också rika.
Var det pliktkänslan som drev dem? Och honom? Var hans yrke ett kall?
– Nej, nog var det ju bara för min egen skull jag samlade pengar på hög. Inte fanns det någon egentlig mening med det. Jag tyckte bara att jag alltid ville ha mer…
Jaha, sade jag och gick hem.