Min bil stod på den sista av de numrerade bussplatser som tidigare bredde ut sig som en solfjäder runt klocktornet vid gamla busstationen i Helsingfors. Jag tror de gick västerut därifrån, mot Esbo och Kyrkslätt.
En äldre man och någon som tydligen var hans son närmade sig och jag vevade ned fönstret för att höra vad de ville. Mannen såg bekant ut på något sätt, hade jag kanske sett honom i Karis?
Jag hörde honom säga något till sonen på svenska. Sedan frågade han mig på finska var posten finns?
Jag svarade alltså på svenska. Posthuset, det är det där stora gula huset bakom Glaspalatset, sade jag och pekade.
Det var allt. Sändningen tog slut.
Inte blir det då mycket till drömmar på gamla dagar!
Är det livligare där?