Det är tungt i livets uppförsbacke.
Men sjuttio cent är inte så mycket, sjuttio cent i uteblivna växelpengar.
Jag fick en gammal cykel av en flyttande tant. Nu gick luften ur bakdäcket och jag förde den till en cykelaffär, för jag är nu gammal och orkar inte längre reparera ting själv.
Idag kom ett textmeddelande: den är färdig.
Expediten berättade att det inte var hål på innerslangen utan att det bara var något fel på ventilfästet.
– Sjuttio cent, sade han.
Det är en rimlig summa. Men till detta kom också en upplysning: det saknades något i hjulnavet som gjorde att min växelcykel inte är någon växelcykel.
Inte ner och inte upp kan man växla – kraftöverföringen från fot till hjul sker ständigt enligt samma förhållande.
Tyckte jag inte också att det haft en besynnerlig liten verkan att sätta in trean eller ettan?
Men nu när jag vet, inte gör den kunskapen det lättare i livets uppförsbackar.
Men inte tyngre heller. Jag cyklar vidare. Ännu en tid.