Hem, sade Henry Ford, -ligheten med att lyckas utföra storverk är att dela upp dem i tillräckligt små bitar.
Jag gör ju vad jag kan för svenskhetens bevarande i Finland. Idag lärde jag en kinesiska att säga ”tack”.
Det lät visserligen mest som ’taki’ men å andra sidan fick inte heller jag riktigt till motsvarande fras på kinesiska.
Anspråkslös och… ja, nu har jag ingen synonymordbok till hands… allt det där som jag är, leder till att jag mest har utländska bekanta längs färdvägen. Det är för riskabelt att inlåta sig med infödda finländare. Här om veckan måste jag be ett par vid färdvägen om hjälp i en akut situation och det visade sig, helt oväntat, att frun i huset inte bara hade svenska som modersmål utan jag var dessutom släkt med henne.
Avlägset, visserligen, men vilket säkerhetsavstånd är väl tillräckligt i sådana fall?
När man blir gammal glömmer man dessutom så mycket, så mycket. Nu kom inga svarta får i dagen men på en annan plats talade jag med en annan person som i förbigående konstaterade ”du rör dig ju ofta där”.
Om en plats hundra kilometer längre bort!
Jo, 谢谢 så mycket!