– Förskräckligt! sade hon. Fruktansvärt!
Jag höll livligt med henne. Det är det verkligen. Och frågade, om det var någon specifik företeelse som kom henne att avge detta existentiella omdöme?
Nå, det borde jag ha förstått. Hon hade armen i paket. Hon hade gått ut i halkan, och vips gips.
Hon var inte gammal men hon visste inte hur man skall falla, hon har kanske aldrig spelat ishockey eller fotboll. Många faller raka i kroppen med stela ben och raka armar.
Själv brukar jag falla ordentligt och klassiskt minst en gång varje säsong, men inte denna, hittills. En bekant jag har råkade på en förrädisk isfläck i undergången vid en järnstation på vägen mellan huvudstaden och förorten.
Betongen höll.
– Mera friktion i miljön! tillönskade jag slutligen varsamt tanten med gipset. John Blund borde städslas kommunalt i stället för att, som nu, enligt förljudande trakassera våra små.