Mannens med svadan performans i förrgår (del 798) var väl inövad och strukturerad. Han lät som dessa säljsprutor brukar låta.
Men vad tror de om oss konsumenter? Två saker, framgick det: att konsumenten av teletjänster är (1) girig och (2) korkad.
Möjligen, jag har inte frågat Gordon Allport och ingen annan heller, rör det sig om ett enda sammansatt personlighetsdrag. Ty den girige blir korkad när hans girighet sätter förnuftet ur spel.
Hur så?
Jo, förs.sprutan lät förstå att nu, när min särskilt förmånliga prövotid gått ut, hade han ett skräddarsytt erbjudande. Bara för mig! Jag var utvald, omtyckt och gillad. För min skull framlade han nu ett erbjudande (mellan raderna: som ingen, ingen annan får).
Så långt det vanliga. Han utgick från att jag inte genomskådade argumentet men det hör väl till. Det som i mina öron var värre var att han upprepade gånger betonade att det finns ett sätt att KRINGGÅ den oundvikliga prishöjningen och att han för min skull gärna ville hjälpa mig att KRINGGÅ höga avgifter.
Han utgick från att jag inte bara är girig utan också dum. Men därtill kommer ett antagande som jag inte svalde lika lätt: att jag var förtjust över att tillsammans med honom få utföra något slags halvskum manöver, som satte mig i en annan ställning och ledde till att den nya avgiften inte blev fullt lika hög som den annars hade blivit.
Det var här jag tappade förtroendet för honom.
Men har ni märkt hur nyspråket vimlar av uttryck som talar om oärlighet, list och bedrägeri som eftersträvansvärda egenskaper?
Folk talar inte längre om sina arbeten, de talar om ’jobb’. Det ordet har från början en bismak av manipulationer i finansvärlden.
Folk talar inte längre om att vara vis eller klok, utan man skall vara ’smart’. Det ordet har från början en bismak av illistighet och framfusighet.
Och ordet ’fräck’ har för dagens ungdom plötsligt kommit att få en ny och till största delen positiv innebörd.
O tempora, o mores.