Men jag känner en kvinna som skriver till kungar och presidenter och denna världens stora.
Hon är inte någon världsfrånvänd drömmare, tvärtom: en världstillvänd och praktisk drömmare är hon.
Ibland får hon också svar. E-post från George W. Bush, tidigare fick hon brev eller kort från olika europeiska statsöverhuvuden som tagit del av hennes åsikter och försäkrar att de gör sitt bästa för att åtgärda de missförhållanden hon nämner.
Dessa varierar från heta storpolitiska ärenden till mindre humanitära katastrofer hon läst om: lokal livsmedelsbrist i någon region i Asien, torka i Afrika, skövlande av regnskogen i Sydamerika. Hon inte bara skriver, hon ingriper också själv. Hon deltar i insamlingar och hon sänder på eget initiativ hjälp i form av små penningsummor eller matpaket.
Märkligt nog når de också fram, för hon har fått tackbrev av berörda.
Om alla gjorde lika. Men vi vågar inte.