Det var butiken, det var lopptorget. Ännu en sak innan jag ilar vidare genom denna stad.
Bensin.
Det är kallt och när jag tankat min gamla bil i automaten har mekanismen till luckan på bensintanken frusit. Den går inte att stänga. Det kan inte hjälpas, jag måste be om hjälp inne i stationen. Även med risk för att det är den spetsiga tantens syster som tjänstgör.
Det är inte så lätt att förklara saken på det andra inhemska men jag lyckas framställa en begäran att få låna något litet verktyg som…
– Å, säger hon i kassan! Det klarar vi lätt av! Med ett stort leende fyller hon en plastpåse med hett vatten och kastar sig ut i kölden.
Hon trycker påsen mot bilens kalla kind och mekanismen begriper genast vad det är hon önskar. Luckan stängs.
– Varsågod! säger hon med ett leende som innefattar all världens främlingar och spetsnästa tanter i nu levande och kommande generationer.
Sedan åker jag hem.